Varför riva ut när du kan renovera?
Det finns något nästan provocerande med hur snabbt vi slänger saker nuförtiden. Och fönster är inget undantag. En bostadsrättsförening i centrala Uppsala står inför ett val: byta alla fönster för miljoner, eller renovera det som redan finns. Svaret borde vara självklart. Men det är det sällan.
Gamla fönster – särskilt de från tidigt 1900-tal och framåt – är ofta byggda av kärnvirke med en densitet som moderna fönster bara kan drömma om. Den där täta, kåddoftande furan som vuxit långsamt i norrländska skogar. Den håller i generationer om man behandlar den rätt. Problemet är att kunskap om hur man gör det har blivit en bristvara.
Men vet du vad? Den kunskapen finns fortfarande. Och den börjar komma tillbaka.
Kittet, oljan och det tålmodiga hantverket
Låt oss prata om linoljekitt. Det grå, sega materialet som dina farföräldrar kände till men som plastindustrin nästan lyckades utrota. Linoljekitt är fantastiskt av en enkel anledning: det andas. Det släpper igenom fukt istället för att stänga in den, vilket innebär att träet under inte ruttnar. Moderna silikon- och akrylbaserade fogmassor gör tvärtom – de skapar en tät barriär som fångar fukt och sakta bryter ner virket inifrån.
En skicklig hantverkare börjar med att skrapa bort gammalt, sprucket kitt. Försiktigt. Centimeter för centimeter. Sedan grundas träet med rå linolja som tränger djupt in i fibrerna. Det doftar starkt, nästan sött, och ytan mörknar medan oljan sugs in. Först därefter läggs nytt kitt – format för hand med en kittkniv i en rörelse som kräver övning för att bli jämn och tät.
Det tar tid. Det är inte effektivt i modern mening. Men resultatet håller i 30–50 år. Jämför det med ett plastfönster som börjar bli trött efter 20.
Uppsala och de kulturhistoriska utmaningarna
Uppsala har en speciell situation. Stora delar av stadskärnan och de äldre bostadsområdena – Luthagen, Svartbäcken, Kåbo – har byggnader med originalfönster som omfattas av kulturhistoriska riktlinjer. Att bara rycka ut ett gammalt spröjsat tvåluftsfönster och sätta in ett modernt energifönster kan innebära att man förstör husets karaktär. Och ibland är det faktiskt inte tillåtet.
För bostadsrättsföreningar blir detta en balansgång. Styrelsen vill sänka energikostnader. Medlemmarna vill ha varma lägenheter. Kommunen vill bevara stadsmiljön. Och budgeten är aldrig oändlig.
Det är här hållbar fönsterrenovering blir det smartaste alternativet. Genom att behålla originalkarmarna och renovera bågarna kan man uppnå dramatiska förbättringar i energiprestanda utan att kompromissa med utseendet. Tätningslister i silikon eller EPDM-gummi, ny isolering i karmfalsen, och ibland tillägg av en tredje ruta – allt detta kan göras utan att fönstrets yttre förändras.
Vad en BRF bör tänka på innan projektet drar igång
Först och främst: gör en ordentlig inventering. Hur många fönster har föreningen? Vilka är i sämst skick? Finns det rötskador, eller handlar det mest om bristande tätning och flagnad färg? En erfaren fönsterhantverkare kan ofta bedöma detta på plats och ge en realistisk bild av vad som behöver göras.
Sedan handlar det om prioritering. Inte alla fönster behöver åtgärdas samtidigt. Kanske börjar man med norrsidan, där väder och fukt sliter hårdast. Eller med bottenvåningen, där komforten påverkas mest av drag.
Och ekonomin då? Renovering kostar typiskt 40–60 procent av vad ett komplett fönsterbyte kostar. För en förening med 80 lägenheter kan det handla om hundratusentals kronor i besparing. Pengar som kan gå till andra underhållsprojekt istället.
Vill du veta mer om vad som är möjligt för just din förening? Kolla in fönsterrenovering för BRF i Uppsala för att få en bild av hur processen kan se ut i praktiken.
Hållbarhet handlar om att använda det som redan finns
Vi pratar mycket om hållbarhet. Ibland för mycket. Ordet har blivit urvattnat. Men i det här sammanhanget är det helt på sin plats. Att renovera ett befintligt fönster istället för att tillverka ett nytt sparar enorma mängder resurser. Ingen ny aluminium behöver brytas. Ingen ny PVC behöver produceras. Inget gammalt fönster behöver fraktas till deponi.
Faktum är att den mest miljövänliga produkten är den som redan existerar. Och när den dessutom är byggd av material som är överlägsna det mesta som produceras idag – ja, då blir valet ännu enklare.
Det finns en poetik i att ta hand om det gamla. Att känna hur en fönsterbåge från 1920-talet blir slät under hyveln. Att se hur linoljan väcker träet till liv igen. Det är inte nostalgi. Det är sunt förnuft.
Rätt hantverkare gör hela skillnaden
Allt det här faller förstås om arbetet utförs slarvigt. Fönsterrenovering kräver genuint hantverk – inte en snickare som ”också kan fixa fönster”, utan någon som specialiserat sig på det. Som vet skillnaden mellan olika typer av kitt. Som kan identifiera kärnvirke kontra splintved. Som förstår hur ett gammalt fönsters konstruktion fungerar.
I Uppsala finns det hantverkare som håller dessa traditioner vid liv. De jobbar med händerna, med verktyg som knappt förändrats på hundra år, och med material som naturen tillhandahåller. Linolja. Kalk. Järnoxidpigment. Inga konstigheter.
Men de levererar resultat som moderna fabriker inte kan matcha. Inte i livslängd. Inte i karaktär. Och definitivt inte i hållbarhet.
Så nästa gång din BRF diskuterar fönsterfrågan – lyft blicken bortom katalogerna med treglasfönster i plast. Titta istället på det ni redan har. Chansen är stor att det räcker med lite kärlek, kunskap och riktigt hantverk.